Livet spelar en spratt ibland och alla gånger är dessa spratt inte ett dugg roliga.

Canser, känn på ordet på riktigt.

Tror ingen som inte är eller varit drabbad kan föreställa sig hur det känns.

Innan min diagnos tänkte jag väl inte så väldigt mycket på sjukdomen, naturligtvis reagerade man när någon nära drabbades men att man själv skulle drabbas hade man nog ingen tanke på !

Den tanken hade jag inte heller när jag i vintras sökte till hälsocentralen för att kontrollera en knöl placerad vid nyckelbenet, en knöl som jag haft ett tag och som jag själv tyckte hade blivit lite större.

Läkaren jag fick träffa tog mig verkligen på allvar och drog igång en apparat av det större formatet.

Första remissen skickade hon samma dag, till öron näsa hals på sjukhuset.

Och så kollade hon även upp livmoder och äggstockar och bröst.

Massor av prover togs.

Innan jag fick kallelsen till öron näsa hals hade jag redan kommit upp till mitt frikort !

Fick träffa en fin läkare på ÖNH som först kollade lite allmänt och skickade sedan en remiss för en CT.

När svaret kom skickades detta vidare omg till Lungmottagningen eftersom man sett förändringar på en lunga.

Läkaren på ÖNH ringde personligen och meddelade detta.

Tjohej vad det sedan gick undan med utökad CT, MR och andningskontroller !

Första diagnosen jag fick var KOL, som min mamma också hade men bara i första stadiet för min del. Fick mediciner att inhalera och tycker dom har fungerat bra. Kol förklarade min andfåddhet till viss del i alla fall.

Efter utökad CT och MR var dom ändå väldigt återhållsamma med någon diagnos. Dom hade bara sett förändringar på vänster lunga.

Ingen läkare ville göra någon biopsi då förändringarna tydligen låg för nära aorta. 

Då funderade jag, hur blir det då ??

Ska jag dö nu ??

Man beslöt på en större rond att operera istället i första hand. Man visste inte vad det var men ville ta reda på det i alla fall.

Så den 30/5 låg jag på operationsbordet. Visste inte vad dom skulle göra under operationen som gjordes med titthålsteknik. Tre hål i ryggen med andra ord.

Vaknade efter operationen med en halv lunga mindre och flera andra körtlar mindre också som man tog bort bara för att vara säkra.

Nålar och slangar i massor efter operationen. Värst var nog dränaget, som smärtade ordentligt. I övrigt tycker jag det gick bra. Morfinpumpen gjorde väl sitt antar jag. Sitta på sängkanten fick jag göra redan på uppvaket. Även serverades jag ätbart nästan med en gång. Och äta gick faktiskt ganska bra ändå.

Kl 21 samma kväll var jag åter på thoraxavdelningen för vidare vård. Största hindret att röra mig var dränaget i det läget. Var evigt tacksam att slippa detta redan dagen efter ingreppet. För när det var borta kunde jag sätta mig upp på egen hand och gå på toaletten då dom även avlägsnade katatern jag hade.

Återhämtningen hade tagit sin början. Fick rullator, en befrielse att ha det stödet var det. Den har jag kvar även i skrivande stund när jag ska ut på längre turer. Skönt att kunna sätta mig och vila.

Opererades måndag och fick åka hem på fredag.

Klarade mig fint på alvedon ochmorfintablett. Hemma valde jag att enbart ta morfin till natten första dagarna. Redan efter en vecka slutade jag helt med morfinet, klarade mig med alvedonet.

Man hade sålunda kunnat konstatera att jag hade canser i lugnan och därför tog man bort halv vänster lunga. Har en till förändrig högre upp i samma lunga som man inte kunnat göra något åt. Så den är kvar och den kommer man att hålla ett öga på framöver. Ingen spridning har man kunnat se, vilket känns bra att veta.

I dagsläget har jag påbörjat en cytostatikabehandling. Hittills med blandat resultat, första droppet fick jag igår den 19/7. Mådde bra ända tills igår kväll när illamåendet kastade sig över mig ordentligt. Mår dock bra idag 20/7. Har beställt provtagning och omläggning av min pic line till måndag 27/7 och inväntar nästa behandling på tisdag den 28/7 som blir tabletter är det meningen som jag tar här hemma tillsammans med medicin mot illamåendet.

Efter det blir det uppehåll tills nästa dropp. Tid för det får jag längre fram. Allt beror på vad proverna visar. Om min kropp klarar behandlingen som den ska.

Återkommer i ärendet kan man väl säga.

Tills dess ska jag försöka leva som vanligt även om jag ber förkylda att hålla distans då jag blir infektionskännslig under denna behandling.