Idag funderar jag lite över det arbete jag har.Framför allt funderar jag över varför många på min avdelning är så vansinnigt rädda för att prata med besökande anhöriga.När anhöriga kommer med sina frågor formligen försvinner all personal.Helt plötsligt har man huuur mycket annat viktigt som helst att göra! Vad är man rädd för egentligen ?

Senast under gårdagen var jag med om detta.En dotter till en av våra gamlingar har enligt många på avdelningen varit synnerligen jobbig den senaste tiden och ifrågasatt än det ena och än det andra.Jag känner dottern sedan många år då jag jobbade på avdelningen där mamman varit tidigare.Och av beskrivningarna jag fått kunde jag inte riktigt känna igen dottern som är jättetrevlig enligt min erfarenhet.

Jag hade presis varit in till mamman och bytt på henne i sängen när dottern kommer på besök.Så jag blir såklart kvar i rummet eftersom dottern kommer med nya kläder.

Till saken hör också att vi fått alla rum renoverade denna vinter.Och fortfarande efter över en månad har inte varken gardiner eller tavlor blivit upphängda.Detta åligger personalen och i första hand kontaktpersonen.Detta har dottern påpekat utan att något hänt.I går blev det till slut gjort efter att jag kontaktat chefen för att få en hjälp med att borra bland annat.Så detta var på gång när dottern kom.

Jag hjälpte nu dottern också med att gå igenom mammans garderob och plocka bort gamla nötta kläder och kläder som inte går att använda eftersom mamman blivit stel i leder.Sedan gav jag råd om vidare inköp av bra kläder och också bra ställen att hitta kläder.

Så uppdaterade jag dottern om hur mamman mår.Talade i klarspråk om varför vi gör si och så.Att pga att mamma blivit stel i leder och dålig på benen fått rullstol och att vi sätter upp henne med hjälp av lyften eftersom dels gör vi illa mamman med att tvinga henne att stå på benen och dels kan vi skada oss själva också.Dottern har även påtalat att mammans tänder sitter illa och det vet jag ju varför men varför ifrågasätta dotterns vilja att en tandläkare får kika? Det är väl bara att följa tanten till tandläkaren som i sin tur får göra en bedömning och efter detta med tandläkarens utlåtande i ryggen tala med dottern?Hur svårt kan det bli?

Nåja, dottern blev nöjd och gick med orden "Oj vilken tur att du jobbade idag". Med de orden i ryggen känns det bra att vara personal måste jag säga!

Så varför är man så vansinnigt rädd för anhöriga ? Dom har sin fulla rätt att ifrågasätta vården och i många fall har dom också rätt i sin kritik! Och som personal är man skyldig till vissa saker. Att prata klarspråk är en del. Blir det funderingar runt medicin till exempel hänvisar man som personal till en sjuksköterska som i sin tur får avgöra om ett samtal med läkare ska bokas in.Och blir det inte bra måste man ju rapportera till sjuksköterkan, kanske behöver man ett anhörigsamtal med läkare om vården av den anhörige.Det finns ju anhöriga som har svårt att inse hur dålig mamma verkligen är.Sådana gånger ska man inte argumentera utan föreslå läkarsamtal! Har jag fel tro i mina åsikter ? Än har jag inte drabbats av missnöjda anhöriga till mina gamlingar i alla fall.Som personal MÅSTE man ta sig tid att verkligen prata MED anhöriga och inte OM anhöriga.Anhöriga är en för oss personal en ovärderlig tillgång i vården.Dom har känt personen i hela sitt liv,det har inte vi!

Oj idag eldade jag verkligen upp mig:) Men håll med,detta är viktigt!

Ha fortsatt härlig dag alla där ute !   

 

Sari

16 april 2008 10:23

Ja jag kan bara hålla med dig. NÄr jag jobbade med äldre så var det så att vi ofta fick ha alla samtalen med anhöriga och allt medicinska lämnade vi med varm hand över till ssk. Igår så fick jag på mitt jobb höra av en barnmorskestudent hur bra jag var med patienterna,hur lugn jag var m.m Så man växte lite mer i sin roll då...

http://frufiona.bloggagratis.se

 

Ruth vill inte bli gammal :-(

16 april 2008 10:28

Skönt att få ventilera och ge ut sina tankar vilket du har gjort i dag. Vården för dom gamla är en viktig fråga, för snart är även vi också där, åren flyger i väg. Att personalen flyr för anhöriga är ett mycket dårligt betyg på personalen, (bättre fly en illa fäkta). Som anhörig har man alltid tankar och funderingar som behöver ett svar. Lite extra personalutbildning vore inte fel. Förstår att dom tackar dig för att du finns !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Smeden Bengt

16 april 2008 12:36

Med din berättelse får jag en tanke på att det är en kostig avdelning du arbetar på.
Att tala med anhöriga ingick i alla fall i min utbildning. När jag kommer så långt i min levnadshistoria så kommer sådant in hur vi skött både patienter och anhöriga! Du får se till att det blir internkurser i det du vill att det ska vara! Kram på dig!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

 

Inger Maryissa

16 april 2008 13:49

Jag känner så väl igen det du beskriver, då jag under en tid arbetade inom hemtjänsten och i ett servicehus.
Det är ju så viktigt att det även är en bra kommunikation med de anhöriga också.
För precis som du skrev, så är ju de som känner personen bäst.
Jag beundrar dig och alla andra som arbetar inom detta yrke, för det är många gånger tungt och inte så lätt alla gånger.
Du / ni är toppen. Kram

http://ingermaryissa1.blogg.se

 

Marianne

16 april 2008 15:01

Ju mer jag läser om din arbetsplats, ju större är min ovilja att hamna på ett sådant ställe. Jag förstår inte hur du orkar arbeta med folk som inte varken vill ta ansvar eller ens ha kontakt med vårdtagarens anhöriga. En bra kontakt med de anhöriga borde ju underlätta deras eget arbete.
På något sätt så verkar det som om att det skulle behöva införas en samtalskvart för personal och vårdtagarnas anhöriga minst en gång i månaden.
Ha det gott. kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Cina som INTE vill gå tillbaks o jobba i VÅRDEN

16 april 2008 21:34

jag kan bara nicka o hålla med dig fullt ut. Så var det även när jag jobbade med äldre. Anhöriga tycker jag är guld värda för som någon annan skrev så har dom ju trotts allt kännt personen hela sitt liv.
Usch tänk så det har blivit med vården.

Kramen

http://heavenladyn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fy för den lede vilken vecka det har varit ! Måndag släpa iväg maken till ögon för kontroll. Gick bra, inga diabetesförändringar. Sedan jobbade jag tisdag förmiddag. Tisdag kväll får maken feber och frossa. Med det startade sålunda veckans...

    Några dagar sedan jag skrev nu. Har inte riktigt haft orken. Måndag var jag ledig och tisdag jobbade jag kväll till 20.30.  Men innan jag startade min kväll hade jag ett besök på kvinnokliniken. Där konstaterades att det behövs en orden...

  Måndag och ledig efter ännu en arbetshelg. Förflutit ganska lugnt, både på jobbet och hemma faktiskt. Olyckligtvis har vi inte kunnat få ner makens säng från vinden som jag röknat med. Han jag tänkt fråga om hjälp ligger sjuk. Maken får fo...

  Fredag och morgon ännu en dag. Blir korta nätter när man jobbar till klockan 22 då man inte kan sova länge på morgonen. Trött var jag redan igår efter en sämre natt och inte är jag då piggare denna dagen :) Och jobbar till klockan halv nio den...

  Ännu en torsdag. Jobbar 16 till 22 idag.  Bara sex timmar kan man tycka men jag är in i märgen trött innan jag börjar jobba. Dels sover jag sedan tidigare synnerligen dåligt och nu har jag maken dessutom som kan behöva hjälp även på natten m...