Har varit en ganska tuff dag som startade redan tidigt på morgonen.Telefonen ringde redan när jag kom till jobbet.Det var mamma som ringde.Hörde på henne att det inte var bra....inte själva grundsjukdomen denna gång.Hon åkte ju hem igår från sjukhuset glad som en lärka.Med henne följde min (vår) vän också.Allt ordnat till det bästa för att det skulle fungera.

Nu ringde hon och hyperventilerade och sa att hon inte mådde bra alls.Försökte prata med henne och hon sa att hon skulle försöka denna dag.Gick kanske tio minuter då ringde det nästa gång.Då var det vännen.

Mamma hypelvetilerade och hade fått för sig att hon mådde illa och skulle spy och ville inte stanna hemma, att detta skulle inte fungera och så vidare.I mina öron en panikångestattack!

Gav rådet att ringa på avdelningen där hon legat och tala med sjuksköterska.Så gjordes också och SSK talade men mamma också.Där bedömde dom att hon skulle få komma tillbaka igen.Så nu är hon tillbaka på lungavdelningen igen....men egentligen är det inte den problematiken hon har nu.Nu är det ren och skär panikångest över att vara ensam hemma ! När attackerna kommer hyperventilerar hon och börjar pga detta må dåligt.Hon var helt enkelt inte psykiskt redo att åka hem.Hade troligen inte insett hur lite hon egentligen klarar av på egen hand! Och resultatet blev helt enkelt panikångest!

Jag hoppas nu att hon ska få hjälp att bearbeta detta ännu en gång. Rehabiliteringen skulle ha pågått betydligt längre än vad den gjorde.Hon var inte alls redo för detta och då blir det helt galet.Kanske samtal med psykolog skulle vara en ide....jag vet inte men man litar ju på sjukvården...

Nu måste i alla fall jag åka upp till hennes lägenhet och hämta rullstolen och plocka ur kylen ännu en gång.....känner mig totalt maktlös och fruktansvärt ledsen just nu och hur trött som helst! Jag orkar snart inte mera av detta!

Helt pötsligt fungerar ingenting som har fungerat på sjukhuset.Inte ens att gå på toaletten själv klarade hon av det dygn hon var hemma! Fick ångest av att bara stänga dörren om sig på toaletten...en sak som fungerat hur bra som helst på sjukhuset! Bara att vännen skulle gå en kisstur med hunden gav ångest! Så helt klart är hon rädd för att lämnas ensam och måste få hjälp med denna bit,panikångest är inget trevligt alls! 

Åsså har jag ju försökt jobba mellan telefonsamtalen också.Känner mig totalt urpumpad i kväll och ska upp kl 5 imorgon också.Får gå på något sätt i alla fall.

Hoppas ni alla har haft en bra dag !

 

Cina

26 april 2008 21:42

Vet ej vart min kommentar tog vägen men jag skrev ett men det försvann....

Kramen

http://heavenladyn.bloggagratis.se

 

Cina

26 april 2008 21:44

Tycker verkligen synd om din mamma som fått panikångest för det är det hemskaste man kan få, jag lider av det själv o ha så gjort i 3 år och det är inget jag önskar någon att få....

Lider även med dig gummsan för även där vet jag vad du går igenom man känner sig såååå maktlös när det händer något sånt här!

Sänder styrkekramar i massor till dig!

http://heavenladyn.bloggagratis.se

 

Inger Maryissa

26 april 2008 21:45

Oj, vad jobbigt och även trist då din mamma hade sett fram emot att komma hem.
Men tydligen blev det en större omställning än din mamma trodde att komma hem och att inte klara saker som förut.
Och panikångest är jätte-jobbigt...
Jag undrar....skulle det inte gå att din mamma till i början bara åkte hem på dagarna för att känna efter och vänja sig undan för undan och några timmar i taget ?...
Vet inte om det är möjligt att göra så...bara en tanke jag fick.
Från mitt hjärta jag hoppas det går bra till slut och din mamma får hjälp mot panikångesten.
Kan mycket väl tänka mig att du också känner dig ledsen och besviken och orolig.
Hoppas du får sova någorlunda inatt.
Stor Kram till dig.

http://ingermaryissa1.blogg.se

 

Ruth

27 april 2008 10:38

Det här var ett jobbigt inlägg, trodde att det nu skulle kunna flyta på för din mamma. Hon skulle kommit till ett gruppboende som första anhalt, det är sanneligt inte lätt att vara barn och får ta allt ansvar för sin mamma, hoppas inte detta knäcker dig psykiskt också. Man vill ju sina anhöriga det bästa, men så maktlös man blir när sådan sker. Vården måste ta ett bättre och större ansvar !
Kramar till dig och mamma !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Marianne

27 april 2008 21:47

Så tråkigt för din mamma och er. Ni hade ju sett fram emot att hon skulle få vara hemma i sitt eget hem. Jag hoppas att hon får bra hjälp och att hon snart mår mycket bättre.
En jobbig situation som tar mycket av din tid. Jag hoppas du ska få lite vila för din egen del.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fy för den lede vilken vecka det har varit ! Måndag släpa iväg maken till ögon för kontroll. Gick bra, inga diabetesförändringar. Sedan jobbade jag tisdag förmiddag. Tisdag kväll får maken feber och frossa. Med det startade sålunda veckans...

    Några dagar sedan jag skrev nu. Har inte riktigt haft orken. Måndag var jag ledig och tisdag jobbade jag kväll till 20.30.  Men innan jag startade min kväll hade jag ett besök på kvinnokliniken. Där konstaterades att det behövs en orden...

  Måndag och ledig efter ännu en arbetshelg. Förflutit ganska lugnt, både på jobbet och hemma faktiskt. Olyckligtvis har vi inte kunnat få ner makens säng från vinden som jag röknat med. Han jag tänkt fråga om hjälp ligger sjuk. Maken får fo...

  Fredag och morgon ännu en dag. Blir korta nätter när man jobbar till klockan 22 då man inte kan sova länge på morgonen. Trött var jag redan igår efter en sämre natt och inte är jag då piggare denna dagen :) Och jobbar till klockan halv nio den...

  Ännu en torsdag. Jobbar 16 till 22 idag.  Bara sex timmar kan man tycka men jag är in i märgen trött innan jag börjar jobba. Dels sover jag sedan tidigare synnerligen dåligt och nu har jag maken dessutom som kan behöva hjälp även på natten m...