Så var det det dagen D för dottern då. I eftermiddag ska hon få ta hål i öronen, äntligen enligt henne själv då. Hon är väl införstådd i att det kommer att göra ont. Får se hur det hela avlöper. Jag ska följa henne naturligtvis. Efteråt ska vi ut på stan och äta lite och strosa runt för hon har ju sin dans också ikväll. Inte lönt att köra hit och dit. Jag ska passa på att kika om jag hittar material till smycken också. Vet en bra och billig affär mitt i Umeå som  säljer allt möjligt. Kanske kan dottern hitta något som hon vill ha örhängen av .

Själv har jag duschat på morgonen. Och det är ju inga problem, men att sedan få på sig kläder är ett helt företag. Sockar är en mardröm . När jag ska upp med vänster fot gör det ont ända upp till öronen känns det som. Armarnas längd räcker nästan inte till för att få socken på vänster fot. Men när det väl är gjort känns det ganska bra trotts allt. Att vara uppe och röra på mig är inga större problem. Men att tro att man ska få upp något från golvet är bara att glömma, ner kommer jag mig väl men upp, nix då behövs domkraft .  Nåja, jag får kämpa vidare för trotts allt är jag ju inte döende, inte än i alla fall .

Tvätta skulle jag behöva men det kan jag glömma idag. Maken ska börja arbeta med avloppet i tvättstugan. Och först måste han stänga av vattnet för att koppla bort maskinerna. Sedan ska skåpar och maskiner flyttas om också för att komma åt avloppet också. Så vete katten när jag får tvätta. Ska höra med grannen om jag kan använda deras maskin i garaget under morgondagen. Får släpa tvätten dit och tvätta och släpa hem den igen för att hänga och torka. Extraarbete men jag har inget annat att välja på om vi inte ska måsta gå nakna.

Sonen är hemma från skolan idag, förkyld med lite lätt feber. Hoppas det blir kortvarigt. För extremt sjuk är han inte men istället för att måsta delta i frilufsdagen med friidrott när han är sjuk får han stanna hemma.